När det kommer till förhållanden så kan jag inte förstå det där med att bli arg för att någon gör slut. Jag kan förstå om man blir arg över sättet personen gör slut på, eller att man är arg på den för att den var otrogen eller sa något dumt. Men då borde man väll snarare vara arg över att personen var otrogen? Eller över vad personen sa som var så fel? Inte kan man väll vara arg på någon för att den inte älskar en längre som den en gång gjorde?

Borde man inte vara glad att man slapp föras bakom ljuset? Eller i vissa fall längre.

Man kanske tycker att de suger om man blir dumpad för någon annan, eller att personen inte älskar en längre, eller vilken anledningen nu än var till att det tog slut.

Men jag ser det alltid som så; Jag vill inte ha någon som inte vill ha mig, jag förtjänar bättre.
Om någon slutar älska mig, är otrogen eller ens för en sekund önskar att de var singel hellre än att vara med mig så skulle jag vilja att de avslutar vårat förhållande, än att de tar av min tid och kärlek de då inte förtjänar. Då spenderar jag hellre den tiden och kärleken på människor som förtjänar och uppskattar den.