Varför kan man inte bara stänga sitt hjärta när man vill?  Varför kan man inte bara sluta älska någon? Glömma. Släppa.

Jag är så trött på att känna såhär. Att sakna dig.

Jag hatar dig, och mig, för att jag känner såhär.

Jag vill bara att du ska försvinna, för allt blir så svårt när du är här, vid mig.

Jag vet att jag har de bättre utan dig just nu. Men du är trotts allt en del av mig.

Jag önskar bara att de fanns en av-knapp. Att de fanns ett slut på den eviga kamp mellan oss alla.

 

Jag vill stanna. Andas. Leva. Men mest av allt vill jag känna något.

Känna något gott ända ut i fingertopparna och in i mitt hjärta.

Jag vill le så att hela min själ lyser. Men allt det här är som ett lock över ett ljus.

Jag kan inte brinna.

Och jag känner mig nå så otroligt självisk för att inte vara lycklig. Att inte vara nöjd.

Men någonstans vill jag att något ska kompensera för all skit jag har fått varit igenom och tagit.

Jag vill att smärtan ska släppa. Jag har försökt släppa den men, det är som om den är en del av mig. Jag har fått burit den så länge att den blivit en del av mig, växt sig fast och bosatt sig.

Jag hatar att jag hatar men vad annars ska jag göra? Vad annars ska jag känna?

 

Jag har insett att de är okej att jag inte tycker om eller älskar delar av dig. Det är svårare att känna att de är okej. Men jag försöker, varje dag.

 

Jag vill visa dig att jag är något mer än du någonsin trodde om mig.

För det är jag, jag är bra. Och de finns människor runt mig nu som ser saker i mig värda att stanna för.

De är bara synd att du inte är en av dom.

 

Jag vet att jag alltid kommer sakna dig på ett eller annat sätt så länge du är borta, men allt jag vill är att de någon gång ska börja göra mindre ont. Att de ska börja kännas mer okej.

 

Så även om du gjort mycket fel, sagt mycket fel, så älskar jag dig.

Jag är ledsen för vissa saker jag gjort och sagt, men jag är villig att ge dig en till chans.

 

Inte nu, men när jag är på en säker plats i mitt liv.

Så ja, jag älskar dig. Men inte av plikt utan för personen du är, allt jag hoppas är att en dag så kommer du göra detsamma för mig.

 

 

Ja, nu var de ett tag sen igen men med skolan och allt så har det varit lite körigt.

Nu är jag iallafall rödhårig och jag gillar färgen men jag ångrar mig lite, känns som om jag kansk skulle ha skitit i att färlänga håret och bara färgat håret och klippt de snyggt. Eller inte färgat de alls och bara tatt hand om de så de kan växa ut självt istället för att slita på de ännu mer.
Aja gjort är gjort. Blir klippning snart så löshåret är ihopklippt med mitt egna hår.

Sen så är de inte säkert att jag får de där jobbet jag var lovad. Mer kan jag inte säga, men de är tråkigt. vi får helt enkelt hoppas på det bästa.
Annars får jag söka nytt, vilket är tråkigt då jag verkligen tyckte om detta jobb. Menmen, det finns inget jag kan göra. Jag vet att jag har gjort mitt bästa och så, så nu är de upp till dom att bestämma om dom vill ha mig eller inte.
Håller tummarna!

Jag vet inte vad mer jag ska säga än att jag har haft en riktig skitvecka, känner mig allmänt trött och sliten.
Behöver komma bort tror jag.

Hoppas resten av världen har de bättre iallfall!