Nu gäller det att pumpa pumpa med glad musik och glada tankar!
Mando Diao ligger högst upp på listan,inget mer skriker "Happy summer!" än dom!
Sitter och viftar medd tårna i takt med musiken medans jag tänker på hur mycket tid jag slösar på bloggen än läxorna men min kropp är överbelastad av tankar och känslor och finns det något jag älskar mer än att läsa och skriva vet jag inte!Usch vad skönt det är!Och ut med känslor behöver jag verkligen efter det samtal jag nyss fick av mamma.
Tydligen så läser Sebastians pappa och som jag fattade det också hans mamma min blogg,vilket inte alls stressar mig.Lol,klart som fan det gör. Efter allt upp och ner det har varit där. (Ibland önskar man,som en äkta stöddig omogen 14 årig tonåring, att föräldrarna kunde sköta sig själva och inte röra ner sig i våra liv. Men men,dom är våra föräldrar och dom är ju faktiskt bra att ha trotts allt,haha!) Senaste grejjen är ju som sagt misshandelsryktet. Men det ska lösas,så det känns rätt lugnt nu. Det som är jobbigt är att min blogg är tänkt för min vänner som bor på längre avstånd,som jag inte kan nå allt för lätt. Att hans föräldrar läser den känns väldigt pressande. Saken är den att det är mycket som har hänt och jag kan förstå att dom är något tveksamma till efter att jag flög på deras andra son. För er som inte vet vad jag talar om så var det så att Sebastians lillebror Christian(lika gammal som mig) gick och kallad mig fula saker så som äckel,fetto och sa saker som att jag var ful etc. samtidigt som han också var på Sebastian för att han var med mig. Och en människa tål bara ett visst mått av förolämpningar och nedtryckning tills hon bryter ihop. Jag bröt ihop åt fel håll kan man säga. Jag smällde till Christian. Vilket var helt fel av mig men det är löst nu,men det gör ju inte att ryckten som misshandel gör saken bättre. Det känns också som om att allt Sebastian gör reflekteras tillbaka mot mig. Gör han dåligt i skolan eller är full en helg etc. så kommer det även påverka deras syn på mig. Men det är ju inte så att jag får honom att göra det,han är tonåring precis som mig och då gör man dåliga beslut tyvärr.
Det som gör mig mest lessen är att det känns som om att dom inte ser vad jag gör,jag pushar honom att göra läxorna, att gå till skolan,att komma i tid och jag tror jag till och med fått honom att fundera på Högskolan nu. Förklarat för honom hur det fungerar att utan utbildning får man inget jobb. Och efter att han hörde att han bara kommer behöva plugga två år till efter gymnasiet för att bli ingenjör så gav det nog honom ett litet sug efter pengarna han kommer tjäna då.
Nu säger jag inte att det är så,men det är så det känns för mig tyvärr.


/Emmy

(Inlägget är ändrat på begäran)