Nu sitter jag hör med en varm kopp äppelté och en chocolatechip cookie!Tänkte unna mig lite gott nu efter en sån lyckad dag,för att fulländra det hela,men snart ska jag nog ta och värma på lite purjolökssoppa,mumms va den är god!Kanske lägger ut det nammsiga receptet sen,för alla borde verkligen smaka det!

Jag vart att tänka på en sak här med min kaka och allt,att jag egenligen inte borde ha så jäkla dåligt samvete så fort jag äter något gott,jag måste ju få unna mig ibland! I och försig har det blivit mycket nu den senaste tiden med kalas och besök och Sebastian men ändå. När jag varit så kallat "duktig" och vill ha något gott så får jag så otroligt dåligt samvete mot mig själv efteråt. Sen får jag för mig att folk kommer se mig som ett stort fetto då jag inte direkt är den smalaste personen på Jorden. Vill helst gå och spy upp den där brownien eller muffinsen jag nyss åt,både för att jag är så otroligt mätt men även för att jag känner mig äcklig. Hade jag haft kvar mina kräkreflexer hade jag nog varit bulimiker vid det här laget! xD
Samma sak när jag äter mat,jag äter faktiskt väldigt lite om man tänker efter,jag blir tillexempel mätt på en till två små potatisar och en halv tjockkorv med lite sallad till, och det är väll egentligen inte så farligt? Men ändå skämms jag så fort jag sätter mig ner för att äta. Jag skämms för att jag tror folk tycker att det är idiotiskt av mig att äta jag som är så stor,borde jag inte trappa ner kanske?För då skulle jag inte vara så tjock. Så tror jag folk tänker om mig så fort jag sitter i matsalen,restaurangen eller även hemma vid matbordet,fast om du ersätter "jag" med "hon" då förstås...

Och jag tror alla människor,framför allt tjejer med lite kurvor känner så och tänker så ibland. Men det borde vi verkligen inte göra,vissa har helt enkelt bara generna för att vara lite större,som tillexempel jag. Sen har ju jag oturen att ha det så att kärlek visas via maten i min familj. Tur att jag inte blivit ett glufsande monster av mig!
Sen tycker jag det låter hemskt när jag säger att "jag älskar mat",det är inte som om att jag menar att jag är tokig i mat och kan äta hur mycket som helst, utan att jag tycker om smaken av mat, jag tycker om den sociala delen av att äta mat och jag tycker att det är en av livets större njutningar. Även fast jag försäker framställa så gott jag kan i hur jag menar så känner jag fortfarande som att de flesta av er kommer tänka "jävla fetto,sluta ät" fast det verkligen inte är så. Och egentligen borde jag inte tänka såhär eftersom att dom flesta (förutom min mamma) klagar på att jag äter för lite! xD

Nej det jag vill komma fram till är väll bara att man ska låta sig njuta och kanske försöka tränga undan tankarna. och sen vill jag väll komma fram till mig själv mest och försöka inse att mitt dåliga samvete egentligen är helt omotiverad skit...helt ärligt...jag vet fan inte!

//Emmy