Nu ska jag kasta mig över stupet.
Göra det jag aldrig vågat förut-
Jag ska kräla i skiten,be på mina bara knän och hoppas,hoppas,älska,önska att det går hela vägen.
För det är du värd.Eller nej,du är värd mer.Du är värd mer än vad jag kan uttrycka i ord.
All tid utan dig har varit bortkastad tid,tid utan lycka glädje och värme.Jag har inte kunnat känna något fullt ut.Klumpen i bröstet har satt stopp för allt.Det hål du lämnade efter dig,där hällde jag alla goda kännslor,ville fylla hålet.Men allt var förgäves,det räckte inte till.Fär det finns verkligen bara en som du.Ordet unik räcker inte till för att beskriva hur speciell du är.
Haha,nu när jag läser låter det som jag skulle skriva till en pojkvän!Men du är faktiskt bättre än alla pojkvänner i världen,det vet du,eller hur?
Jag sa att jag inte släpper taget om dig,och det har jag fortfarande inte gjort!

//Emmy