Vilka helger jag har framför mig! Känns så bra att ha något planerat, ha något att göra!

Imorgon ska jag göra prövning i Fysik A, efter det ska vi överraskningsfira mormor och jag ska precis ställa mig och baka Sega Hallonrutor. 
På fredag är de fest hos mig och jag hoppas folk kommer med glatt humör och gör kvällen minnesvärd!Dagen efter (åh herregud) så blir det kalas för min ena storebror Andreas som fyller 20 år, eller ja hans födelsedag var igår men vi firar han på lördag.

Då blir det massa god mat (mm...bra mot baksmällan), fika och massa babbel (åååh döden för baksmällan, speciellt när de kommer till min släkt!).

 

Helgen därpå, alltså inte denna men nästa så blir det kryssning mellan fredagen och lördagen med min fina Olivia, hennes mamma och två av hennes mammas kompisar och de blir PAAAAAARTYYY! Sen så måste jag vara i form för jobb på söndagen igen.

 

Åh jag är så pepp på dessa helger, detta behöver jag med allt som snurrar i mitt huvud! Sen så verkar det som om jag ska iväg till Tallinn med bästa farmor, min fina kusin Linnéa (snart 17) och min lilla kusin Ida (10) om några veckor kanske.Det ska oxå bli riktigt kul!

 

Jag känner mig faktiskt ganska lycklig just nu trotts brist på arbete och skulder som ska betalas så fort löningen rullar in.

 

Jag har fina människor i mitt liv.Jag är lyckligt lottad.

Jag måste bara komma ihåg att påminna mig själv om det!

Vad är det med mig och vädret? Jag har haft ett fåtal dagar ledigt under sommaren då jag inte arbetat. Två av alla dagar jag varit ledig på under sommaren har varit soliga. Resten har pendlat mellan spöregn och skurar av regn (om vi bortser från veckan i Lund och Göteborg men då var jag inte hemma heller).
Som nu i skrivandets stund, regnet bara öser ner och hela dagen har det varit mulet med skurar. Min första riktiga lediga vardag - regn. Och hur har den spenderats? Räkningar, skolmöte, a-kassa, städning och telefonköer. Det suger verkligen att plocka vuxenpoäng.

Har du någonsin titta ut genom fönstret och blivit så frustrerad att det bokstavligen gnager i dig? Du känner hur ilskan byggs upp och du börjar känna aningar av illamående. Pulsen går upp och du känner hatet i dig när du ser ut över samma gammla asfalt, samma gammla träd, samma hus, samma affärer, samma gungor, stängsel, parkeringsplatser - samma samma samma!

De gör då jag, för jag är förbannat trött på den här stan! Jag är trött på mentaliteten, byggnaderna, vägarna - ALLT!

 

Så därför har jag beslutat att jag ska söka högskola till nästa höst, vart fan som helst. Just nu har jag Lund i tankarna så jag och min lillasyster (som är nästan lika trött som mig på "samma samma") har beslutat att resa till Lund, sedan vidare till Göteborg i två dagar för nöjen.

 

Datum är satt och priser kollade så imorgon bokar vi allt! Vi åker denna månad den 29 Juli på kvällen, sover över natten och när vi vaknar den 30:e tar vi oss en tur på stan i Lund samt kikar på Universitetet. Därefter åker vi samma kväll till Göteborg, sover över natten och den 31:a tar vi oss en tripp till Liseberg! Jag har inte varit där sen jag var ca 12år med pappas familj. Härligt! Jag som ÄLSKAR karuseller!Sen tar vi oss en natt till där, strosar runt på stan den 1:a Augusti innan vi tar tåget hem igen på kvällen.

Jag ser verkligen fram emot en resa! Sen ska de bli kul och göra nått med lillasyster, vi umgås så sällan.

 

Har förövrigt börjat fundera på att följa med min kompis till Nya Zeeland och bo där i ett halvår. Jag tänker liksom, varför inte? Jag har inget här hemma som håller fast mig. Plus att det skulle nog vara en otrolig upplevelse! Men det är inget som är spikat, jag måste ha pengar först, men pengarna som krävs är värt det i alla fall!

Ser inte helt fel ut va?

 

 

På ett helt annat ämne, en tanke som slog mig;

Jag tycker det är lite fint att både jag och min lillasyster heter Elin. Elin och Elin. Fast hon har det i och för sig som tilltalsnamn medans jag har det som mellannamn. Men de var ett tag där det var nära att Emelie hamnade på andraplats. Tänk va krångligt de hade blitt sen när mamma träffa Conny, undra hur vi hade löst det..?

När det kommer till förhållanden så kan jag inte förstå det där med att bli arg för att någon gör slut. Jag kan förstå om man blir arg över sättet personen gör slut på, eller att man är arg på den för att den var otrogen eller sa något dumt. Men då borde man väll snarare vara arg över att personen var otrogen? Eller över vad personen sa som var så fel? Inte kan man väll vara arg på någon för att den inte älskar en längre som den en gång gjorde?

Borde man inte vara glad att man slapp föras bakom ljuset? Eller i vissa fall längre.

Man kanske tycker att de suger om man blir dumpad för någon annan, eller att personen inte älskar en längre, eller vilken anledningen nu än var till att det tog slut.

Men jag ser det alltid som så; Jag vill inte ha någon som inte vill ha mig, jag förtjänar bättre.
Om någon slutar älska mig, är otrogen eller ens för en sekund önskar att de var singel hellre än att vara med mig så skulle jag vilja att de avslutar vårat förhållande, än att de tar av min tid och kärlek de då inte förtjänar. Då spenderar jag hellre den tiden och kärleken på människor som förtjänar och uppskattar den.

Stek het sol och inte ett moln så långt ögat kan nå, barn som springer med glassar i högsta hugg och topless tjejer i centrum...eller vänta?

 

Har ni någonsin tänkt på hur normerna bara flyger ut genom fönstren när det är festival? Vi som bor här är något mer uppmärksamma på dessa avikande beteenden då det är våran stad folk använder som något av en kombinerad soptunna och offentlig toalett.

 

Under denna vecka i Borlänge så vänds vi upp och ner. Folk går halvnakna, parbänkarna är inte längre reserverade till de hemlösa, att vara full konstant i en vecka ses inte som ett tecken på alkoholism, promiskuösa tjejer som ligger runt är inte fullt lika stora horor som annars, att campa är inte töntigt och duschen blir något av ett främmande objekt för många.

 

Istället blir dessa svenskar varma, trevliga och generösa. Vänskapsband knyts som aldrig förr och en underlig kuf är mer härlig än udda i våra ögon.

 

Det slappas på de mest otippade ställen och att öppet urinera om kvällarna är inget dessa svenskar längre skämms över, det är ju festival!

 

Nej, vi sätter oss alla ner och knäpper en öl till den färdiga salladen vi köpte på Tempo på Haga och glor sedan slött på folk som tar sig ner mot Hagakyrkan till ängen där festivalband och glädje delas ut.

 

Vi Borlängebor biter ihop och hänger på bäst vi kan i festival slängen, har det trevligt som vilken annan på festivalen men tänker i smyg för att lugna den växande irritationen över att inte kunna ta sig fram med bil eller att allt på affären är slut med orden

"Sopbilarna kommer på måndag".

Foto: Peace & Love 2010 - av mig

She walks in beauty, like the night 
Of cloudless climes and starry skies, 
And all that's best of dark and bright 
Meets in her aspect and her eyes; 
Thus mellow'd to that tender light 
Which Heaven to gaudy day denies. 

One shade the more, one ray the less, 
Had half impair'd the nameless grace 
Which waves in every raven tress 
Or softly lightens o'er her face, 
Where thoughts serenely sweet express 
How pure, how dear their dwelling-place. 

And on that cheek and o'er that brow 
So soft, so calm, yet eloquent, 
The smiles that win, the tints that glow, 
But tell of days in goodness spent,— 
A mind at peace with all below, 
A heart whose love is innocent

Jag har aldrig förstått det där med att gråta ögonen ur sig, äta glass i en vecka och jämra sig över vad som "kunde ha blivit" när ett förhållande tar slut. Jag är mer den som tänker "Det var fint så länge det varade och jag uppskattar allt gott jag fått ifrån det. Bra att det tog slut nu så jag kan finna någon som kan älska mig så som jag förtjänar istället för att sitta i ett förhållande där det liksom tiltar snett."

London var helt underbart! Önskar jag hade haft med mig en kamera men jag ville inte släpa på systemkameran och min lilla digitalkamera är inge vidare plus att jag inte kunde hitta den så jag får slänga upp kort osv. senare när jag fått dem Olivia tog.

Vi shoppade en massa på billiga Primark efter Oxfordstreet och kollade in på vackra lyxiga Harrods som hade julstämmingen på topp! De var som taget ur en saga när vi gick igenom leksamsavdelningen, små barn som sprang runt med diverse leksaker, fusksnö och personal som demonstrerade de senaste leksakerna, fusksnö och julsånger, de enda som fattades var en tomte så hade jag varit i ett riktigt sagoland!
Vi var även över till Camden Town som är mitt favoritställe i London och även där var de julstämmning! Ljusbelysningar hängde över gatorna från hustaken och Starbucks var proppfullt med folk som åt "Yule chokolate log", drack "Peppermint mocca lattes" och varm choklad med hasselnötssmak (vilket båda var gudomligt goda!).
Vi var även iväg till St.Pauls kyrka, tyvärr kom vi inte in mer än en liten bit då man behövde betala vilket vi båda kände att vi int ehade nån större lust med då priserna var rätt höga.

På slutet av varje dag var vi så tokigt trötta och törstiga så var helt borta i huvudet så varje dag avslutades med ett jäng Snapples vilket var sjuuuukt goda! De är nått ni verkligen måste köpa när ni är i London, bortsett från Skittles då såklart! Vilket jag natuligtvis glömde köpa med mig! Gissa om jag var sur när jag upptäckte de! I alla fall, i slutet av dagen bara skrattade vi och fjantade runt, vi hamnade faktiskt på govlet i trosavdelningen på Primark en gång, sniffandes på trosorna och fnittrade som galningar åt något jag knappt kommer ihåg längre! Men underbart hade vi det ändå!
Jag måste skämmas lite och berätta att jag däremot köpte en annan sak när jag var i London...Jag köpte hela Twilight utgåvan i pocket. Jag köpte den delvis för att utgåvan råkade vara grymt snygg utanpå, hahaha! Och även (tyvärr) för att jag faktiskt gillar böckerna en aning... Dom är så överdrivna men ändå fänglande och extremt lättläst när man vill skingra tankarna.

Jag köpte en hel del till och kommer göra en youtube film om min resa som kommer vara på engelska eftersom att den är till youtube men jag kastar nog upp den även här så får ni se allt coolt jag köpt, för en del saker är faktiskt riktigt häftiga!

Men semester i London i fyra dar tar ut sin rätt på kroppen, efter två värkte allt från midjan ner och dag tre gick Olivia som Quasimodo och jag som om jag vore gravid i 9månaden med mina koben!
Men all smärta var de värt för vi hade en underbar tid i London och jag kan inte vänta tills nästa gång jag åker dit!
Det var egentligen meingen att vi skulle ha bott hos min moster i två nätter och vandrarhem två nätter men Peckham där vi skulle bo på vandrarhem visade sig tydligen vara ett osäkert område så vi skippade den idén och stannade kvar hos min moster som bor i Hackney, centralt och bra om du frågar mig!

Vi får se om jag skriver nått med om London men nu är jag för trött för att skriva något mer ingående om vårt besök där.

Underbart var de i alla fall!

Ena delen av mig högljud och energisk, älskar hårdrock och metal, festivaler,party,fantasi monster som vamyprer, trollkarlar och häxor, skanalösa äventyr, öl och nitar.
Andra delen är lugn,tystlåten och fundersam, mjuk. Den älskar klassisk musik, Debussy och Bach, konst, teater, opera och stråkkonserter, en bra bok och fint vin.

Många känner den förstnämnda, de är den jag visar mest och trivs med mest bland folk. Jag tycker om den delen lika mycket som jag tycker om den sistnämnda, som jag är nu. Fylld med klassisk musik och poesi.

Jag måste vara svår att umgås med. Om dagarna är högljud, skränig men förhållandevis trevlig och snäll. Om kvällarna och nätterna lugnar jag ner mig, sitter helst och lyssnar på lugn klassisk musik och läser en bok eller bara ligger och filosoferar i min ensamhet. Då blir jag distanserad från verkligheten och kan nog uppfattas som otrevlig och självupptagen.

Fråga är om någon någonsin kommer förstå båda mina sidor till fullo. De är många som är medvetna om de båda till viss mån och accepterar dom, men jag har helt ärligt ingen jag kan dela dem båda med till fullo.

Ibland känner jag mig som min egen art. Jag önskar ofta att jag tillhörde fantasivärlden och att jag kunde ta del av saker som älvor, vampyrer, magi och evig kärlek.
Hur knäpp låter inte jag nu? Men de är sant. För hur underbart vore det inte att veta att de finns en möjlighet för oss alla att flyga mellan molnen över de djupaste haven, eller springa genom skogen, snabbare och snabbare, dyka från de högsta klipporna och simma bekymmerlöst i havets väl dolda hemligheter.

Jag blir så lycklig när jag tänker på hur det skulle vara, hur det skulle kännas, men sedan dras jag snabbt ner på jorden igen och inser att något sådant kommer troligen aldrig hända mig.
Så jag fantiserar och drömmer, nöjer mig med den lilla magi livet faktiskt bjuder på, men slutar aldrig hoppas.

Varför kan man inte bara stänga sitt hjärta när man vill?  Varför kan man inte bara sluta älska någon? Glömma. Släppa.

Jag är så trött på att känna såhär. Att sakna dig.

Jag hatar dig, och mig, för att jag känner såhär.

Jag vill bara att du ska försvinna, för allt blir så svårt när du är här, vid mig.

Jag vet att jag har de bättre utan dig just nu. Men du är trotts allt en del av mig.

Jag önskar bara att de fanns en av-knapp. Att de fanns ett slut på den eviga kamp mellan oss alla.

 

Jag vill stanna. Andas. Leva. Men mest av allt vill jag känna något.

Känna något gott ända ut i fingertopparna och in i mitt hjärta.

Jag vill le så att hela min själ lyser. Men allt det här är som ett lock över ett ljus.

Jag kan inte brinna.

Och jag känner mig nå så otroligt självisk för att inte vara lycklig. Att inte vara nöjd.

Men någonstans vill jag att något ska kompensera för all skit jag har fått varit igenom och tagit.

Jag vill att smärtan ska släppa. Jag har försökt släppa den men, det är som om den är en del av mig. Jag har fått burit den så länge att den blivit en del av mig, växt sig fast och bosatt sig.

Jag hatar att jag hatar men vad annars ska jag göra? Vad annars ska jag känna?

 

Jag har insett att de är okej att jag inte tycker om eller älskar delar av dig. Det är svårare att känna att de är okej. Men jag försöker, varje dag.

 

Jag vill visa dig att jag är något mer än du någonsin trodde om mig.

För det är jag, jag är bra. Och de finns människor runt mig nu som ser saker i mig värda att stanna för.

De är bara synd att du inte är en av dom.

 

Jag vet att jag alltid kommer sakna dig på ett eller annat sätt så länge du är borta, men allt jag vill är att de någon gång ska börja göra mindre ont. Att de ska börja kännas mer okej.

 

Så även om du gjort mycket fel, sagt mycket fel, så älskar jag dig.

Jag är ledsen för vissa saker jag gjort och sagt, men jag är villig att ge dig en till chans.

 

Inte nu, men när jag är på en säker plats i mitt liv.

Så ja, jag älskar dig. Men inte av plikt utan för personen du är, allt jag hoppas är att en dag så kommer du göra detsamma för mig.

 

 

Ja, nu var de ett tag sen igen men med skolan och allt så har det varit lite körigt.

Nu är jag iallafall rödhårig och jag gillar färgen men jag ångrar mig lite, känns som om jag kansk skulle ha skitit i att färlänga håret och bara färgat håret och klippt de snyggt. Eller inte färgat de alls och bara tatt hand om de så de kan växa ut självt istället för att slita på de ännu mer.
Aja gjort är gjort. Blir klippning snart så löshåret är ihopklippt med mitt egna hår.

Sen så är de inte säkert att jag får de där jobbet jag var lovad. Mer kan jag inte säga, men de är tråkigt. vi får helt enkelt hoppas på det bästa.
Annars får jag söka nytt, vilket är tråkigt då jag verkligen tyckte om detta jobb. Menmen, det finns inget jag kan göra. Jag vet att jag har gjort mitt bästa och så, så nu är de upp till dom att bestämma om dom vill ha mig eller inte.
Håller tummarna!

Jag vet inte vad mer jag ska säga än att jag har haft en riktig skitvecka, känner mig allmänt trött och sliten.
Behöver komma bort tror jag.

Hoppas resten av världen har de bättre iallfall!

Just ja de har jag glömt att berätta! Jag har fått jobb! Yeeeey! Jag kommer jobba två eftermiddagar/nätter i månaden och jag är såååå lycklig!!! Snart får jag hem ett schema med tider och datum och allt. Jättehärligt!
Så nu slipper man oroa sig över att de ska fattas pengar, känns så bra att få stå för sig själv (mer eller mindre, mamma hjälper ju till också). Jag trivs verkligen med att få vara självständig, de har jag alltid varit och ju mer jag får stå på egna ben ju bättre mår jag.

Har jag berättat att jag ska tattuera mig snart troligen? De blir på väntra underarmen och kommer se ut något som på bilden här under, fast utan stjärnor och med lite mer krimskrams runt omkring och så. Jag ska bara hitta en bra tattuerare jag känner mig trygg med.
Man ska lita på sin magkännsla!

Vad tycks? Vågar man?

För dom som inte ser så står det:

"I'm the toughest girl i know"

Alltså; "Jag är den tuffaste tjejen jag känner."

Den är till för att påminna mig om när jag går igenom tuffa saker att jag varit igenom värre och klarat mig,

att jag är en stark person och att jag har kommit långt.